Det var en snöig dag i december. Nala hade varit hos en väninna och var på väg hem när det blåste upp till storm. Det var mörkt och kallt ute. Nala var rädd, för det värsta hon visste var att vara ensam i mörkret.
Nala kunde inte hitta tillbaka till stigen eftersom att den hade snöat igen.
"Vad ska jag ta mig till?" frågade hon sig själv.
Snön yrde om kring henne och hon kunde inte se något.
"HJÄLP!!!" skrek hon, men ljudet dämpades av vinden.
"Ja här borta!" ropade Nala tillbaka.
"Hej! Behöver du hjälp?"
"Jag kan inte hitta tillbaka till stigen."
"Kom så kan jag hjälpa dig"
"Jag vågar inte! Jag är så rädd!"
"Jag är inte farlig. Jag kan hjälpa dig."
"Tack för att du räddade mig!" Sa Nala innan hon gick in.
"Äsch, det var väl inget?" sa Hippo och rodnade.
"Jo, för mig var det allt!" svarade Nala och gav Hippo en puss.
"Det gör vi säkert", sa Hippo och pussade Nala på snabeln innan han gick.
Det var så Hippo och Nala träffades för första gången.
Vad gulligt :) Kommer det en fortsättning?
SvaraRaderaJättesöt historia! =)
SvaraRaderaFin saga :-) Tummen upp för den!
SvaraRaderaHa De
anderslukas@hotmail.com
Vilken fin liten saga :) och otroligt söta små filurer!
SvaraRadera